Jag har inte haft den roligaste dagen. Fast ändå en bra dag. Mycket bättre än igår och i förrgår.Jag satt i caféet med Victoria, och då fick jag en liten förnimelse om hur det brukade vara på den tiden när jag var lite åt det normala hållet. Eller i alla fall inte sådär sjuk i huvudet som nuförtiden.Det kändes ganska bra.Men sen kom jag att tänka på att mitt liv faktiskt håller på att ramla sönder i småbitar. Och då blev jag något mindre munter.Det är som att jag slutar bry mig när det händer något sjukt jobbigt. Jag intalar mig själv att det inte spelar någon roll, och sen bara glömmer jag bort det.Den lilla egenskapen gör att jag inte lär av mina misstag och dessutom lyckas sabba massa möjligheter hela tiden.För tillfället känns det som att jag flyr för livet, rakt in i en återvändsgränd. Och jag bryr mig inte, för det finns ändå ingen annan väg att ta.Jag skulle bara vilja spola tillbaka mitt liv några månader och leva det på ett annat sätt.Jag är så extremt jävla korkad. Jag lyckas alltid säga fel saker till folk och knyta knutar på mitt liv som jag inte kan knyta upp.Imorgon ska jag spela lite gitarr för musikläraren. Det kommer gå åt helvete känner jag. Jag kan visserligen låten, men jag måste spela så jävla långsamt för att fatta någonting. Jag är så sorglig så jag bara borde dö.Nu vill jag bara gråta.Sova och låtsas att allting är bra.Flytta till Afrika och leva där.Nej, flytta till någon plats där de dyrkar fula töntar som mig.Vad i helvete gör man?Vad borde man göra nu?Kan någon bara hjälpa mig!Jag har lust att slå sönder hela skiten.

Det gör ontSmärta utan smärtaDen värsta smärtanJag vill inte skada mig självInte gråta som alla andraJag vill klösa i dig tills det blöderJag vill att du ska skrika och gråtaJag vill skada digBara för att du aldrig förstårAtt smärta utan smärta existerarBara för att du alltid är så vackerUtan att fråga mig om lovDu har ingen rätt att tycka att jag är misslyckadFör det är jag som bestämmer hur jag vill varaDu har ingen rätt att se på mig sådärSom om jag inte har några känslorDu har ingen rätt att dömma migÄven om det ser självklart ut i dina ögonDu har ingen rätt att tycka att jag inte är precis som duJag är precis som duOch du skulle kunna vara likadan som jagMitt öde kan drabba dig när som helstIngen går säkerOch inuti är vi alla likadana------Och en hälsning till Kim:Jag fattar vad du menadeAll människor är likadana innerst inneAlla tänker samma tankarVem som helst hade kunnat vara jagTack till Tannaz för att hon är mitt ljus i mörkret!-------------------

Jag har stor fet deppoperiod.Det är inte alltför trevligt faktiskt.Det jobbigaste är ändå att jag hela tiden blir frustrerad och vill slå och sparka på saker.Det känns så hopplöst med allting.Jag har helt slutat tro på mig själv, och det börjar gå upp för mig mer och mer vilken enorm tönt jag är.Jag har inget liv, och jag kommer aldrig få något heller.Jag är bara för dålig för att vara lycklig.Ingenting går bra just nu.Jag tränar inteJag äter för mycketJag hatar mitt utseendeoch skolan (det vill säga vårt teknikprojekt) rör sig inte över huvud taget.Jag är alldeles för mesig för att ta livet av mig.Kanske är det bra.Fast det känns inte riktigt så.Jag vill sova och aldrig vaknaJag hatar världen och jag är elak och vresig mot allaMen egentligen hatar jag bara mig självoch att skrika och slå alla jag tycker om får mig bara att känna mig ännu mer meningslösI HATE MYSELFJag vill DÖVet inte ens vad jag ska skriva.Ingenting kommer göra någon skillnad, men jag skriver ändå. För jag har inget annat att göra.Jag orkar inte leva mer nu.Jag fattar inte varför jag anstränger mig över huvud taget. Allt går ju ändå bara åt helvete.Jag har inte lyckats med någonting i hela mitt liv.Jag är ful, äcklig och meningslös.Jag kan inte ens bete mig som vanligt folk.Jag kan inte ens leva normalt.Jag kan inte prata fint.Jag kan inte göra folk lyckliga.Jag kan inte ens säga saker som folk intresserar sig för.Det är kallt.Inte bara inuti mig.Det är kallt på riktigt.Jag fryser hela tiden.Jag fattar ingenting.Jag orkar inte försöka mer.Men jag orkar inte sluta heller.Jag kommer fortsätta som vanligt. För jag är en liten jävla mes.Jag kommer fortsätta göra bort mig för alla i min närhet.Jag kommer fortsätta misslyckas med allting och förstöra för alla.Jag kommer dö långsamt.Fast jag kommer aldrig dö.För jag är en liten mes som inte vågar.Fast jag kanske skulle våga om det gick att dö på något smärtfritt sätt.Det verkar så äckligt med smärta. Jag skulle bara svimma av vämjelse.Jag hatar mig själv och jag hatar alla snygga människor som verkar så trevliga från början men som inte ens kan nedlåta sig att prata med en när de märker att man är lite sjuk i huvudet.Jag hatar allting.Fast jag vet att det bara är jag som är ful och att det bara är mitt fel att allting ser så hopplöst ut.Men jag kan inte hjälpa det.Jag håller fast vid hoppet.Jag fortsätter inbilla mig att jag kanske klarar något i alla fall. Och att det bara är alla andra som är elaka och korkade och dåliga.Jag vill inte vara jag.Jag vill inte förstöra världen.Jag vill försvinna.Kanske får man börja om efter döden.Kanske får man födas på nytt och försöka igen.Jag hoppas det.Men det kommer bli en så jävla lång väntan.Jag fattar inte hur jag ska stå ut.Men jag vet inte hur jag skulle klara att göra slut på det nu.Hur gör man liksom.Jag skulle först behöva skriva något till min familj och alla mina kompisar om att det inte är deras fel och att jag är lyckligare när jag slipper hela skiten. Skriva så länge så att de fattar att de kan fortsätta leva lyckliga perfekta liv och inte behöver besvära sig om mig.Men det tar så lång tid att skriva så folk verkligen fattar. Sedan måste jag komma på något bra sätt att dö på.Och så måste jag vara modig också.Gud, det låter så sjukt. Jag är så sjuk.Jag kommer ändå aldrig våga ta livet av mig.och sen kommer alla komma och låtsas att jag visst är värd att leva och säga att jag inte ska tänka sådär.Men hur fan ska man tänka då?? Jag har faktiskt ingen lust att låtsas vara meningsfull längre.Det kommer bli så pinsamt.Jag skäms för att jag är så misslyckad.Jag skäms för att jag hatar mig själv. JAg skäms för att jag inte är sådär lycklig som alla andra. Jag skäms för att de tycker att jag är så sjuk i huvudet.Jag skäms för att jag lever fast jag borde vara död.Jag förstår mig inte på Gud. Jag förstår mig inte på någonting.Det är så jävla orättvist att vissa människor ska vara mycket sämre än alla andra och inte klara av att agera normalt.Säkert är det något straff för att man har varit elak i ett tidigare liv. Fast det finns ingen ondska.Alla gör sitt bästa hela tiden. Alla försöker leva lyckligt. Och ingen skadar någon annan medvetet om de inte själva mår skit.Jag menar, det kan man ju inte kalla ondska.Kanske får man födas som en misslyckad människa om man föddes som en lyckad i sitt förra liv.Men på något sätt känns det som mitt misslyckande sitter i min själ. Det är inte bara min kropp som är ful. Hela jag är värdelös och missanpassad.Det finns ju fula människor som ändå är lyckade liksom.Nu vet jag inte vad jag ska göra. Fast det vet jag visserligen aldrig. Jag försöker komma på någonting som man skulle kunna tycka om med just mig. Men deprimerande nog gör jag ingen upptäckt.Om jag träffade en person som var som jag skulle jag inte heller vara så intresserad.Det skulle vara en person som är så perfekt att den letar efter fula och värdelösa saker att väga upp all lycka med. En sån kanske skulle ha användning för mig.Men förmodligen existerar inga sådana människor.Jag vill förstöra allting vackert för att jag inte får njuta av det. Jag vill chockera alla lyckliga människor med min fulhet.Jag ska förstöra världen.Jag borde nog bara dö.Just nu vill jag bara sova.Men klockan är bara tjugo över sex, så det är nog lite tidigt för det.Varför lever man?Varför lever jag när det är så tråkigt?Jag tror att min deprission kan ha att göra med att jag har tappat matlusten.Jag kan inte äta. Åtminstone kan jag inte njuta av att äta. Det låter kanske som ett ynkligt problem. Men det är väldigt jobbigt. I alla fall för mig.I mina ätstörningsperioder har jag extra stort bekräftelsebehov. Jag blir helt sjuk i huvudet.Jag tolkar allting som folk gör som kritik mot mig. Jag ser i allas ögon hur de avskyr mig och blir spyfärdiga så fort jag kommer i närheten.Så blir jag mycket mer skrikig och uppmärksammhetssökande. Jag vill att någon ska se på mig utan att hata mig.Kanske är det inte ens inbillning. Kanske sitter någon jag känner och läser det här och tänker att jag är en tönt som tror att det bara beror på att jag är deppig. Kanske tycker verkligen alla att jag är så värdelös så man kan spy, och kanske skrattar de åt mina desperata försök att få bekräftelse.Jag känner deras hat. Jag känner det hela tiden. Och ibland kan jag också må illa av mig själv.Men hur ska jag veta ifall det stämmer eller inte?Folk ljuger hela tiden. Hur ska jag kunna veta när de talar sanning?Det finns en jävla massa hopp i människor. Jag tror det är någon slags överlevnadsinstikt.Jag kan inte se mig själv som ful hela tiden.Skratta hur mycket ni vill, men ibland är jag faktiskt nöjd med mitt utseende.Jag skäms som fan över det nu. Men ibland gör jag inte det.Ibland kan jag verkligen tro på dem när de säger att jag är söt. Fan vad de måste skratta.Fan vad de måste håna mig för att jag sitter och tror att det finns något hopp för såna som jag.Men det är väl bara bra. Då skapar jag i alla fall någonting som inte är negativt.Ibland tänker jag att jag ska skita i vad folk tycker och bara låtsas att jag är snygg hela tiden. Men det funkar aldrig. Det går liksom inte att lura in det i sin hjärna. Det bara funkar inte.Hela den här texten är så töntig. Jag dör på mig själv.Men den är i alla fall på riktigt.Kanske de slutar skratta när de fattar att jag också tycker illa om mig själv.Men troligtvis inte.Troligvis skrattar de bara ännu mer då.De ser ännu tydligare hur misslyckad jag är.Jag orkar inte bry mig.Men jag har inget val.

Det gör ont i huvudetFast inte lika mycket som det bordeJar är så rädd för mig självDet har aldrig varit såhär starkt förutJag hatar mig själv så mycket att jag skäms när folk ser på migÄnnu mer skäms jag när de säger att jag inte ska vara ledsenFör jag vet att de vet att jag inte förtjänar något annatJag hatar världen för att jag är så värdelösJag vill slå alla som föraktar migFast jag fattar att de gör detDet är bra att jag lyckades tvinga mig själv att skriva i alla fall. Det brukar göra saker och ting lättare. Fast när jag är som ledsnast brukar jag inte kunna skriva. Då fattar jag att orden inte gör någon skillnad.Nu fattar jag ingenting. Fast ingenting känns meningsfullt heller.

Idag fyllde jag år.Det var en ganska trevlig fördelsedag faktiskt.Förutom att jag fick massa fina preseneter (som tillexempel en tvål av Johanna och ett armband av Madde) så blev jag utmärkt till gruppens 2:a EMO av Nina o.co :D Trevligt värre.Jag har haft spanska idag också, och den gick väl helt okej, förutom att vi fick en stor fet läxa som jag aldrig kommer förmå migsjälv att göra. Sedan räknade jag matte (två tal faktiskt!) och sen hade vi bajsig engelska.På engelskan gjorde vi tråååååkiga hörövningar och sen fick vi en dum läxa där också.På lördag ska jag på Öppet hus på Nacka gymnasium. Det skulle ha varit okej, eftersom Kim och Johanna också ska dit, men det verkar som det kanske krockar med infomötet för min språkresa :(Allting lyckas skita sig. Gud verkar praktisera Ödets Ironi på mig!!Hoppas min mormor kommer hit idag!

Faktiskt

Nu sitter jag i mitt rum på en stor härlig kudde som min mor har sytt till mig. Jag har tänt båda mina doftljus också (jag fick ett till av Michaela idag) och det luktar underbart. De passar faktiskt bra ihop de två lukterna. Fast jag börjar få lite ont i huvudet. Jag fick ett par jättefina örhängen av Annie idag också. De ska jag ha på mig imorgon.Fast då ska vi spela badminton, så jag vet inte riktigt hur det blir med den saken. Å andra sidan ska vi säkert tillbaks till skolan efteråt.Jag har kommit på en ny sak att tro på. Nämligen att alla människor är vackra.Okej, det var ingehn ny sak. Men jag tror på den på ett nytt sätt nu.Jag känner det verkligen i hjärtat. Om man nu kan känna så.Jag känner att man kan välja nästan vem som helst. Bara man försöker tillräckligt mycket så kan man lära sig att förstå och älska den människan.Usch, ge mig inga exempel. Då kommer jag bli tvungen att medge attt min teori är felaktig, vilket i sin tur kommer resultera i att jag får stora depressionen.Det är supermysigt i mitt rum just nu. Kanske beror det på att det är så välstädat så att man ser mer än 40% av golvytan. Eller så är det för att jag har mysig belysning, med levande ljus och julstjärna och allt.Jag vet inte vad jag ska tro om världen. Jag skulle verkligen vilja se den ur ett nytt perspektiv. Träffa någon som ser allting annorlunda, men som ändå förstår mig. Som ändå orkar lyssna så pass mycket att hon/han förstår.Det verkar inte finnas några såna personer. Och jag inser att jag är tvungen att antingen ge upp Pillow nu eller ta tag i saken. Jag kan inte springa om kring och skrika ut min besatthet som en annan liten tönt.Från och med nu är jag inte töntig längre. Från och med nu är jag inte längre ful.Världen får säga vad den vill. Logiken får visa på vilka självklara bevis som helst. Jag tänker inte acceptera migsjälv som en tönt. Jag är ingen tönt. Jag är lika mycket värd som alla andra!Det kommer inte hålla i sig särkilt länge det där löftet...Suck och stön för alla vilsna själar. Kanske är det migsjälv jag syftar på. Kanske är det dem. Det spelar ingen roll vem det är mest synd om. Jag trivs inte bättre med världen bara för att de andra hatar den ännu mer.Deras olycka hjälper mig ingenstans. Oavsett hur mycket jag kan hata dem ibland.Jag vill få dem att se världen ur mitt perspektiv. Oavsett om det är det som är det rätta eller inte.Jag vill att någon godhjärtad männsika ska se min sanning. Hela min sanning.Vi gjorde Kommunikationsövningar idag i skolan. Det var tråkigt, men det visade mig två saker.1. Människor är alldeles för bra på att dra förhastade slutsatser. (Enligt mitt resonemang är det därför världen är så fylld med hat)2. Jag tycker mycket mera om att prata än att lyssna, men det är lyssna jag är bäst på. Läskigt nog så var det den andra punkten som var mest deprimerande.Jag älskar att prata. Jag älskar att ge folk en inblick i min sanning. Men det verkar inte som jag någonsin skulle kunna hitta någon som förstår mig. Och antagligen beror det på mig själv.Jag har tröttnat på att lyssna nu. Jag vill att någon ska lyssna på mig. Om det bara kunde fatta så skulle de kanske tycka att jag också var lite intressant. Eller?Jag är livrädd för världen. Den är så stor och läskig och oberäknelig. Så mäktig och svår att förstå sig på.Jag vill ändå våga leva. Och kanske är jag inte bara för mesig. Kanske vet jag bara inte hur man gör.Jag har lust att radera min blogg. Det äcklar mig så fruktandvärt att vem som helst kan läsa det här.Om jag nu är så extremt dålig på att förklara, då borde ju det här kunna uppfattas hur sjukt som helst.Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Allt är bara så sorgligt. Inte minnst jag själv.Jag skulle vilja hämnas på Gud, men så kan jag ändå inte skriva. För det finns tusentals människor som har det mycket sämre än jag. Och framförallt vill jag inte klaga på Gud eftersom det inte skulle vara så pjåkigt att ha honom på min sida. Nej, nu blir jag galen på och av mig själv.Det här måste vara den sjukaste text som någonsin skrivits. Men det är mina innersta tankar.Helt ärlig, så är det det. Jag har suttit här och skrivit precis de ord som kom upp i huvudet på mig. Om det finns någon annan där ute som är bra på att lyssna och bra på att förstå så kanske den kan se genom mig och rakt in i min hjärna efter att ha läst det här.Fast antagligen inte. Inte ens jag själv fattar hur jag tänker.Det får mig att undra ifall det inte trots allt är omöjligt att lära känna någon fullt ut.Usch, nu använder jag uttryck som jag inte själv förstår. Jag använder ett helt språk som jag inte själv förstår. Lever ett liv som jag inte fattar ett skit utav. Ojojoj. Jag är patetisk.Och där borde jag ha avslutat texten, men det gjorde jag naturlogtvis inte. Min förhoppning är väl att den ska bli så lång så ingen orkar läsa allt som står i den. Bara någon som verkligen tycker om att lyssna och som verkligen bryr sig om att förstå. Så grattis! Om du har kommit så här långt är du min själsfrände. Eller bara jävligt uttråkad.Fast den här texten blev bergis kortare än mitt genomsnitt. Jag ÄR patetisk.Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Fint va! Fast för att vara ärlig så fuskade jag. Jag tryckte på kopiera :D Så jävla meningslöst. Precis som hela livet.Jag tycker om Madeleine. Det var lite hon som fick mig att tänka på det där med att alla människor har något fint i sig.Hon är söt på utsidan, och sen på nästa lager är hon lite blåst och ganska skrikig(inte så att man hatar henne, men man kan ta henne för någon hon inte är). Fast det innersta lagret är väldigt fint. I alla fall tror jag det. Vad man tycker om henne beror i så fall på hur mycket tålamod och förståelse man har i sig.Hoppas hon inte blir upprörd av det där. Och hoppas (ifall den här teorin stämmer) att Pillow är likadan.Jag ger fan i vad du tycker om min blogg. Nej, fel. Jag ger fan i ifall du tycker att min blogg är patetisk och tråkig. För i så fall gillar jag säkert inte dig heller. Då kan du dra åt helvete, eller något åt det hållet.Jag hatar människor som gör mig ledsen. Fast det är inte dem jag hatar egentligen, utan själva fatumet att de gör mig ledsen. Men att bara skriva att man hatar att vara ledsen låter inte lika kraftfullt, och på något sätt så stämmer nog det där med människohatet också. Jag hatar de människorna för att de har gjort mig ledsen. Men mest av allt är jag ledsen. Och lite hatar jag världen.Nej, det här funkade inte. Det funkade verkligen inte. det blev ett sånt där resonemang som man bara fastnar i eftersom man inte vet vilket som egentligen är sant. Hahaha. InteInte kul.Hade bara inget att skriva.Jag vill skriva ut mitt hjärta och allt mitt blod. Alla sorgsna tankar, och alla lyckliga med. Allting som är jag och allting som är i samband med mig. Allting vill jag skriva bort. Skriva skriva skriva. Tills det bara är tomhet och tystnad kvar.Sen ska jag skriva bort dem också. Och då existerar inget mer.Det är en tanke som inte går att tänka i ditt huvud. Ingenting har alltid varit någonting för dig.Du vet inte hur det är att vara tom.Du kan inte tänka dig döden.Bara inse att du är så jävla värdelös.Så maktlösDu kan inte påverkaoch om du kan påverka så kan du åtminstone inte styra.Du vet ingenting om framtidenOch egentligen inget heller om det som varNu har jag hamnat i någonslags skrivhypnos. Det är lite läskigt. Allt jag tänker bara kommer ut här. Jag behöver knappt känna att jag skriver det. Det bara kommer.Fast vissa saker hamnar inte här.För att jag vill utelämna dem.Lite kan man påverka.Men inte alltOm Gud (eller vem det nu är) har bestämt något kommer du antagligen inte kunna ändra det.Om det inte finns någon styrande helig makt. Då kommer du ändå inte kunna leda in ditt liv på den rätta vägen.Vissa välmöjligheter har du.Men slumpen kan du inte styra. Oavsett om den är Guds vilja eller bara något annat.Något som inte är ingenting, men som är lika oförståeligt för oss.Finns det ett ord som heter oförståeligt? Nej, jag tror inte det. men jag är i skrivhypnos, så jag märker inte riktigt om det passar eller inte.Nu kommer datorn bergis krascha.Jag är ett litet snille. Kan världen börja fatta det.'Jag är ju typ nya Jesus. Kan de inte bara börja ge mig massa gåvor och avguda mig?Nej, jag är nog förresten inte Jesus. För Jesus var god.Och jag är inte god.Finns det något som heter godhet?Jag minns att Veronica hade en föreläsning om att vi bara bryr oss om varandra för vår egen skull.Det betyder ju att kärlek aldrig är äkta. Eller kanske inte.Vi är patetiska vi människor. Vi förklarar allt. Och ändå förstår vi ingenting i sista änden.(Ännu en väldigt mystisk formulering)Så lite förstår vi.Och det säger att jag ska lyssna.JagJag vet i alla fall att jag inte är allsmäktigAtt jag inte vet alltFast när jag tänker efter är jag inte helt säker på det heller.Kanske har jag hela sanningen i mig.Kanske inte.Nu känner jag att det börjar bli dags att slita sig.Puss

Nu mår jag bra. För först så var Johanna här igår och det var skitkul. Vi höll på att gå vilse i Saltsjö-Duvnäs :DSen så träffade jag henne och Kim och Alice och Michaela idag. Plus Nina, fast bara väldigt kort. Det var också väldigt mysigt.Jag har tröttnat lite på bloggandet, som ni kanske märker. Det var nog på grund av den där jobbiga tvångstanken jag hade i julas. Jag har typ skrivit ut alla ord som finns i mig.