Nu har denna korven engagerat sig i att skaffa en myspace. Så det blir kanske ett uppehåll härifrån.

Kan hända ett väldigt långt uppehåll.

Kan också hända ett kort uppehåll.

Godnatt 

Jag älskar John Lennon ibland

Han är nog lite som Vicky och Jesus

Speciellt när man redan är lite deppig över alla små söta ungar somman kanske aldrig kommer träffa mer

Speciellt då blir man lite tårögd av den där låten

Working Class Hero

<>Tannaz skrev något om ångest 3:orna tog studenten

Jag blir GALEN 

Imorgon är sista L'Estradska dagen, och jag vill plötsligt bara stanna där för evigt.

<>Det lökigaste av allt var att jag tillbringade min näst sista dag (som för övrigt bara var halv) med att sitta och vara butter och vilja skjuta alla människor i byggnaden.  Fast jag var väl inte riktigt i mitt esse i morse.

Nu blev jag plötsligt väldigt sentimental.

Jag fattar inte att man kan gå och klaga på något i fyra år, och sen när det äntligen är slut så blir man GALEN av sorg och vill bara krama allting som har med det att göra.

Fast med min vanliga tur så kommer jag väl komma på att jag vill krama folket först när skolavslutningen är avslutad.

DÖDA MIG

Nina är min livlina

Fan, det rimmade. Det var inte meningen, förlåt.

Hon är det i alla fall, för hon har sån humor, och hon lyckas alltid göra halvtråkiga situationer väldigt komiska.

Som igår när vi hade sprungit en ganska rejäl bit genom regnet och slutligen lyckats söka skydd på McDonlads och Nina glatt konstaterar att hon hade ett paraply i sin väska. För att sedan börja banka sig själv i huvudet och skrika: Jag HADE ett PARAPLY!!!! med chockad röst.

Eller på Valborg när Olivia ramlade ner från ett berg och höll på att landa i en barnvagn men lyckades klara sig ganska hel och ren. Och Nina ställer sig och skriker: JAG SKA DÖDA DIG OLIVIA! Du kunde ha dött!

Vicky e min jesus förresten

Fast det är ju inte dem jag borde tillägna det här inlägget utan alla de andra människorna som jag inte kommer hålla kontakten med, men som jag ändå kommer sakna för att de var en del av vardagen och för att jag kanske aldrig lärde känna dem tillräckligt väl.

Jag älskar er!  

Jag har fått Sommartider-låten på hjärnan nu. Det är extremt obekvämt eftersom den ger mig ännu mer ångest.

Bleee

Puss på alla L'Estradskabarnen (utom morötterna förstås!) 

<>De är så patetsiska när det pratar om saker de inte förstår

När de tror att de förändrar världen, men bara upprepar saker som alla andra redan sagt

<>De är så patetiska när de försöker trösta mig med ord som de inte begriper

<>Det är så sorgligt att de inte fattar att de bara gör det hela värre

<>Jag är inte så patetisk

<>Men det ända det gör mig till är den ensammaste människan i världen

<>Så det beror kanske inte på mig

<>Kanske blöder jag för deras synder

<><>Eller bara för att de aldrig kommer fatta

<>Men varför leva om man är ensam?

<>Varför bry sig alls när det bara gör ont?

<>De kommer alltid se mig som den fulaste, äckligaste, sämsta. Då spelar det ingen roll om jag tyckte att jag var värd mer.

<>Jag vet inte allt, men jag vet att de har fel. Alla har något litet fel.

<>Och i min värld kan de ändå inte vara. 

Nu blir jag rädd

Fast hon verkar leva

Jag och Totten har just vart vid bryggan

Jag ska lägga in bilder från det sen

Man kan inte leva på dagen

Det är alldeles för ljust och varmt och äckligt

Igår pratade jag och Johanna om världen, livet och sanningen.

Även om känslan inte går att behålla så finns det ändå något slags minne kvar i mig.

Det är skönt som fan

Jag lärde mig en sak också.

Orden räcker inte till för att beskriva en känsla direkt

Man måste beskriva den indirekt för att kunna förmedla den över huvud taget

Det är typ därför alla mina deppinlägg alltid ser så patetiska ut

<> 

Jag ska försöka börja skriva indirekta förklaringar på allt

Det är bara att det är så svårt att hitta fin symbolik

Nu känns det lite fisigt för att jag inte har pluggat någonting på många veckor, och jag vet att Johanna sitter hemma och skriver för fullt på någon NO-grej som ska ge henne MVG.

Jag vet också varför jag inte gillar NO nu, men jag orkar inte redovisa hela saken, för jag vet inte vad det skulle vara för mening med det.

Jag tror att jag ska sluta blogga, för hela grejen försämrar typ mitt skrivande i det stora hela, och dessutom är det jävligt meningslöst.

Jag ska istället försöka ägna min tid åt något meningsfullt. Om jag hittar något som jag orkar göra... 

Jag vet ännu mer

Jag är ännu bättre

Johanna med, tror jag

Jag tänker sluta hata det korkade folket och älska dem istället

<>De är egentligen värda ganska mycket de med

<><>Utan dem skulle man kanske deppa ihop

Jag hatar att mina teorier aldrig håller längre än precis medan jag skriver ned dem

Varför är det så svårt?

Tid finns det gott om

Pengar med

Det är bara att hitta på något trevligt sätt att jobba ihop dem medan man är på humör

Resten av tiden får man väl helt enkelt ägna åt att utplåna sina Raskolnikovska tankar

De gör mig ledsen

Fan vilken tvärvändning 

Är det meningen att jag ska bli korkad och glad?

Fast kanske är det det smartaste draget...

Jag kanske bara är lite galen

Man kanske blir det av att vara så smart som jag, och Johanna, och Rodja förstås :P