:(

Jag blir lite ledsen av tanken

Även om jag inte spenderade särskilt mycket tid där 

The guys at busshållplatsen

...det finns alldeles för mycket att säga om den saken

och jag har inte tänkt färdigt

Jag är vacker

Jag kan i alla fall känna det nu

Men det spelar ingen roll

Det spelar ingen roll alls

Däremot har jag Harald nu

Och det spelar roll

Det är han som gör att jag kan känna mig vacker

Jag är överdrivet sentimental och jag njuter som satan av det

Jag älskar att vara sentimental

Jag saknar HångelAlbert som jag inte kommer få se på alldeles för länge

Jag saknar Harald som jag visserligen kommer träffa imorgon men som bor alldeles för långt borta för att kunna vara med mig i varje sekund

Jag saknar Anton, Marcus och Charles och jag saknar den mysiga kvällen när vi vandrade omkring på Söder och pratade om all möjlig meningslös skit

Jag saknar SkåneSimon och hans sorgliga värdfamilj som vi var på BBQ-party hos

Jag saknar mina söta små GöteborgsMatildor och AlingsåsLinnea som alltid fick mig att skratta

Jag saknar KaraÅke, Antonio med sitt söta busiga leende och Lilla Anton från Nacka

Jag saknar Samih som sa "Jag bryr mig inte om några andra tjejer jag vill bura a dej"

Jag saknar JB, Marc-Antoin, Lambert och de andra mystiska fransmännen

Jag saknar alla morötterna från L'Essan

Jag saknar Nina så mycket så jag dör, men det orkar jag inte skriva mer om för då kommer det bli fel i min hjärna

Jag saknar Tannaz som är i Iran

Jag saknar Elin som är i Falkenberg

Jag saknar Elsa men henne kommer jag träffa imorgon, och det är en lättnad bland all annan saknad och skit

Lillis den jäveln är i Barcelona

Jag tänker inte skriva om fler människor nu, för då börjar jag gråta

Jag saknar ta mej fan Pillow också

Jag saknar Tricia Colley

Jag saknar Niklas!!!!!! 

Nej, ingen mer saknad nu 

"You can't fight the tears that ain't comming

Or the moment of truth in your lies

When everything seams like the movies

Yeah, you bleed just to know you're alive"

Jag hatar att det är så fint och perfekt

Kontigt nog hatar jag inte det perfekta i Harald

Det är det sjukaste

Men jag tror inte att hans perfekthet kommer plåga mig så länge han inte inser hur mycket finare än mig han är

Det mysigaste var när jag låg och grät i lördags natt och han tröstade mig

Alla flickorna var så blåsta

Jag älskar minnet av när Albert skulle laga te på Haralds vis

Jag älskar alla minnena

Vart enda ett

Albert får mig att skratta

Harald får mig att älska livet

Jag älskar dem båda två

Fast mest Harald

Även om Albert är min favoritskåning någonsin

Jag älskar Johanna också

Jag skulle kunna låsa in mig i ett tomt rum med dom tre och leva lyckligt i resten av mitt liv

Jag vet dock inte hur jag klarar det levande livet

I det rummet förändras allting

I det rummet försvinner Albert till Skåne och Harald bor långt bort åt helvete

I det rummet åker Johanna till USA i tre veckor

I det rummet finns tusentals fjortisar som skymmer sanningen och gör vackra människor förvirrade

Jag måste gömma mig

070707

ja, jag kan bara hoppas att jag är värd honom

Du kommer aldrig någonsin förstå mig helt

Det finns ingen bok som kan berätta hur det känns att gå ner till bussen från Preston Down Road och lyssna på Shoreline och Hallelujah

Det finns ingen bok som berättar om att lyssna på Albert och Harald diskutera får och framtid

Det finns massor av böcker som jag skulle kunna skriva om  de sakerna

Men varför ens försöka när jag aldrig kommer kunna ge hela livet till någon läsare

Varför ens försöka när ingen bok någonsin kommer kunna fånga en känsla

När orden aldrig kommer kunna räcka till

Jag behöver minst 20 års utbildning för att kunna skriva mitt liv på papper

Och jag behöver en lärare

Jag behöver en ängel

Men kanske finns det inga änglar

Kanske är det inte meningen att utföra ett livsverk

Om det är något jag vill ägna mitt liv åt så är det att hjälpa människor attt förstå att ytan är så lite

Jag vill göra Raskolnikovska människor mer värda i det verkliga livet

För jag bara vet att det är de som är framtiden

Tänk att få bli historisk

Nu är jag alldeles för sentimental för att se perspektiv på saker och ting

Fast det är jag kanske alltid

Om datorn kraschar innan jag hinner lägga ut det här inlägget så kommer livet rinna ur mig