Alla inlägg under juni 2007
Man kan inte leva på dagen
Det är alldeles för ljust och varmt och äckligt
Igår pratade jag och Johanna om världen, livet och sanningen.
Även om känslan inte går att behålla så finns det ändå något slags minne kvar i mig.
Det är skönt som fan
Jag lärde mig en sak också.
Orden räcker inte till för att beskriva en känsla direkt
Man måste beskriva den indirekt för att kunna förmedla den över huvud taget
Det är typ därför alla mina deppinlägg alltid ser så patetiska ut
<>
Jag ska försöka börja skriva indirekta förklaringar på allt
Det är bara att det är så svårt att hitta fin symbolik
Nu känns det lite fisigt för att jag inte har pluggat någonting på många veckor, och jag vet att Johanna sitter hemma och skriver för fullt på någon NO-grej som ska ge henne MVG.
Jag vet också varför jag inte gillar NO nu, men jag orkar inte redovisa hela saken, för jag vet inte vad det skulle vara för mening med det.
Jag tror att jag ska sluta blogga, för hela grejen försämrar typ mitt skrivande i det stora hela, och dessutom är det jävligt meningslöst.
Jag ska istället försöka ägna min tid åt något meningsfullt. Om jag hittar något som jag orkar göra...
Jag vet ännu mer
Jag är ännu bättre
Johanna med, tror jag
Jag tänker sluta hata det korkade folket och älska dem istället
<>De är egentligen värda ganska mycket de med
<><>Utan dem skulle man kanske deppa ihop
Jag hatar att mina teorier aldrig håller längre än precis medan jag skriver ned dem
Varför är det så svårt?
Tid finns det gott om
Pengar med
Det är bara att hitta på något trevligt sätt att jobba ihop dem medan man är på humör
Resten av tiden får man väl helt enkelt ägna åt att utplåna sina Raskolnikovska tankar
De gör mig ledsen
Fan vilken tvärvändning
Är det meningen att jag ska bli korkad och glad?
Fast kanske är det det smartaste draget...
Jag kanske bara är lite galen
Man kanske blir det av att vara så smart som jag, och Johanna, och Rodja förstås :P
Jag har funnit en djup kärlek till Raskolnikov. Och likheterna blir bara större och större.
Fast allting är så ytligt, så det där går inte att beskriva utan att det låter patetiskt.
Jag hatar språk. Det räcker aldrig till med orden. Det går ändå inte att överföra en tanke till någon annan individ. Det är ingen som förstår helt och hållet.
Johanna är i för sej fantastisk. Vi kan prata ganska länge och hänga med i varandras tankar. Men det är så krångligt. Det är knappt så man kan förstå sig själv en längre tid.
Jag är nästan säker på att det är språket. Orden är meningslösa och otillräckliga efter att de använts i vardagliga sammanhang. Vissa tankar är onämnbara, andra går bara inte att uttrycka för att det rätta ordet kan betyda så extremt många olika saker.
Det är svårt att komma ihåg en tanke när den inte går att sätta ord på. Då är den ju bara en känsla. Och en känsla är svårare att minnas.
<>Mest av allt hatar jag det vardagliga och alla människorna som aldrig kommer bli annat än vardagliga eftersom deras liv är så vardagliga att de inte ser något annat. Sånt får mig att framstå som så sorglig.
Jag som aldrig kan bete mig vardagligt. Jag klarar bara inte att se samma mönster upprepas.
Jag klarar framför allt inte att sitta och stirra på en uppgift jag redan har förstått i en timma bara för att alla dessa vardagligt tröga också ska förstå den.
<> <>Sanningen är bara en känsla
Sanningen går inte att beskriva för dessa vardagliga personer utan att det låter patetiskt.
De tror verkligen att deras värld är verkligheten.
Det gör ont i mig
Jag vill inte att de ska se mig som en sorgligt misslyckad varelse
Men ju mer man förklarar desto djupare rotar sig deras tro
Galenskap
Bara för att de aldrig kommer förändras
Kanske ska man tolka Dostojevskij så
Kanske har jag rätt att gå över lik för att visa dem sanningen
Fast hur många jag än dödade skulle de ju aldrig förstå
Orden räcker inte
De skulle kalla mig galen
Troligtvis ännu mer galen än de ser mig som nu
Ni kommer aldrig fatta!
Vi ser rakt igenom er
Vi ser vad ni tänker om oss
<>Hur n i resonerar
<>Vi ser att vi aldrig kommer kunna bryta cirklarna
<><>Aldrig kommer kunna visa er sanningskänslan
<><>Vi ser att ni skrattar åt oss
<><>Och vi gråter
<><>Fast mest för att vi aldrig kommer kunna rädda er
<><>Aldrig kommer kunna rädda världen
<><>Vissa kommer till den slutsatsen att de ändå ska gå över lik för att visa världen sanningen
<><>Till exempel Eric och Dylan eller Raskolnikov
<><>De vet att orden aldrig kommer räcka till
<><>Att alla kommer dö förgäves
För att folket ändå inte kommer fatta
Men de vill väl ändå försöka<> antar jag
Inte bara fortsätta leva i lögnen
Som sagt så finns det folk som är utfyllnad och folk som faktiskt förstår
Vi finns och vi förstår
<>Och det spelar ingen roll
Den ända skillnad det gör är att vi blir kallade galna
Vissa av oss inser det aldrig riktigt
De låter sig övertygas om allt som de där vardagliga tror är rätt
De tror att de är misslyckade
Och sen tänkte jag på att de flesta vuxna alltid säger att de där tankarna tar slut
Men är det samma sak?
Är det en sjukdom?
Eller är det bara så att alla som ser sanningen inser att den här världen är det inte värt att leva i?
Är det vi som tar livet av oss?
Jag vill göra skillnad
På sätt och vis vill jag leva som de vardalgiga människorna gör
Jag vill skratta och skitsaker och gråta för matriella problem som till exempel att jag blir slagen av min pojkvän eller att min farfar dör
Jag vill tro på den där sanningen och bara ha Raskolnikov grejen som en hobby
<>Jag vill skratta åt de vardagliga människorna när jag är med Johanna men ändå leva hela mitt liv med dem
Jag vill inte bli äldre och med tiden glömma sanningen
Men jag vill inte leva utanför resten av världen bara för att jag är en som förstår
Om jag ändå hade orkat ägna lite mer tid åt det här inlägget och hittat ord som passade lite bättre
<>Jag är säker på att jag har rätt
Jag har tänkt igenom alla andra möjligheter också
Åtminstone nästan alla
Den här verkade mest trolig
<>I alla fall så här långtMå | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 | 10 | |||
11 | 12 |
13 |
14 | 15 |
16 | 17 |
|||
18 | 19 |
20 |
21 | 22 |
23 | 24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
||||
|