Direktlänk till inlägg 7 maj 2007

Offentligt sammanbrott

Av Anna - 7 maj 2007 17:15

Att gråta offentligt var målet, trodde jag. Sedan skulle jag kunna klara vad som helst.


Jag hade fel.


Att våga gråta offentligt är målet.

Och att klara det man vill klara och på så sätt vara den man vill vara.

Att trivas med sig själv.



Allt jag någonsin har uttryckt är en lögn eller en förvriden sanning.

Jag vet ingenting om mig själv eller mina egentliga åsikter och tankar. Jag vet inte vad som är jag eller hur jag reagerar i olika situationer.

Allt är förbannad lögn.


Och det är så jävla förvirrande.


Ändå måste jag väl vara någon nu.

Ändå måste det väl ha blivit en förändring efter min första offentliga breakdown.

Något måste förändras.



Jag undrar faktiskt hur de ser på mig. För ibland känner jag mig inte som en flodhäst. Ibland tittar jag på männsikor som jag beundrar på ett eller annat sätt och ser likheter mellan dem och mig.

Fy fan!

Jag hatar att kritisera mig själv. Det gör ont.

Lite i taget bygger man på tills allting blir svart.


Blä


jag hade en tanke

"Ju närmare döden man kommer desto bättre blir man som människa"

<>Det handlar inte om att bli gammal och rent praktiskt komma närmare döden. Snarare att vara nära döden i tankarna.

När jag vet att det är ingenting kvar mer än nuet, då ser jag mig själv som jag är.



Den värsta förmågan jag har är att ge upp.

Jag är faktiskt bra på att ge upp.

Att låtsas att jag inte bryr mig för att verka som att jag är viktigare än så.

Så fort det börjar kännas förnedrande låtsas jag som att det inte spelar mig någon roll.

<>Jag är stolt så in i helvete, men inte tillräckligt rakryggad för att ta tag i problemen.

<><>Fast sedan börjar det försvinna mer och mer. Och tillslut är det helt vitt. Som ett blankt papper. Och allt jag brukade bry mig om är borta.

<><>Då är livet inte värt någonting längre. Jag har förstört allt som brukade göra mig lycklig eller i alla fall lite glad.


<><>Så är det.


<><>Men vad gör man?

<><>Vem vet hur jag ska leva livet?

<><>Kan jag berätta allt för någon?

<><>Jag vågar inte.

<><>Jag kan inte.

<><><>Den enda anledningen till att jag behöver berätta allt för någon är att jag inte har någon koll på den annars.  Att jag inte vet allt helt enkelt.

För att vara sig själv kan man inte följa andras råd.

Ingen annan ser mitt "rätta jag"

I alla fall inte innan jag gör det



Men vad ska jag bry mig om när det verkar vara så svårt att bry sig

Jag vågar nog inte riktigt lägga tillbaka känslorna i livet, för man blir så sårbar då.

<>Allting kan krossas, och då...


<>Smärta!

<>Det är det jag är så rädd för.

<>Att inte kunna försvara mig.

<>Jag tror att jag ska börja på boxning.

<>Jag tror att jag ska försöka bli lite tuff

<>Jag tror att jag ska slå ner alla som gör illa mig

<>Jag ska spöa dem

<><>Fast då blir jag kanske utslängd från boxningen

<><>Anyway


<><>Jag tror man får värsta kicken av att boxas

Att slå någon och akta sig för att bli slagen

Att våga slå och våga skydda sig själv

Styrka i fysisk bemärkelse


Jag är ledsen, men jag tror inte på poesi

Jag kan inte identifiera mig med stjärnor och månljus

Jag kan inte se verkligheten i rim

Det funkar inte

Att uppslukas av den är bara svagt

<><>Det är inte starkt att gråta för att det bara är så tomt

Det är starkt att gråta av en anledning


Jag är svag

Jag är riktigt jävla mesig

Hur gör man då?


Jag borde kanske inte boxas

Jag borde bara sluta tro att det är synd om mig

Sluta tro attt jag är lika mycket värd som alla andra och bli det istället

Sluta övertala andra om att jag är ultimat och bli ultimat istället

Det är inte som att det är omöjligt

Det är inte som att jag måste vara en fjortis för att vara perfekt

Jag måste bara våga säga det jag tycker och inte det som jag vill att de ska höra

Jag tror att EMO:s är mesiga som fan

Precis som vissa fjortisar

De som låtsas vara starka


Nej, ingen kan kalla mig smart

Det är ineg  ordning i mitt huvud

Jag ser bara en massa olika färger

<>Det skriker

<><><>Ett mullrande skramlande skrikande ljud

Inget ord, ingen mening


Jag har bara missat allt

Jag gör fel

Jag måste ändra på mig själv


Hur ska jag ändra på mig? 

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anna - 4 maj 2010 21:08

I'd tell you sad stories of my childhood   Dreams dreams, of when we had just everything dreams of me and you And it seems it seems that i can't shake those memories I wonder if you have the same dreams too   The littelest things they...

Av Anna - 18 februari 2010 19:20

I wanna be forgotten And I don't wanna be reminded You say please don't make this harder No I won't yet   I wanna be beside her She wanna be admired You say please don't make this harder No I won't yet   Oh dear, is it really all ...

Av Anna - 3 augusti 2009 18:01

He left no time to regret Kept his dick wet With his same old safe bet Me and my head high And my tears dry Get on without my guy You went back to what you knew So far removed from all that we went through And I tread a troubled track My odds are sta...

Av Anna - 21 juli 2009 19:38

Suerte que en el sur hayas nacido y que burlemos las distancias Suerte que es haberte conocido y por tramar tierras extrañas yo puedo escalar los andes solo por ir a contar tus lunares contigo celebro y sufro todo mis alegrias y mis males   Sabes que...

Av Anna - 3 juli 2009 20:44

So... so you think you can tell, heaven from hell, blue skies from pain? Can you tell a green field from a cold steel rail? A smile from a veil? Do you think you can tell?   Did they get you to trade your heroes for ghosts? hot ashes for trees, hot a...

Skapa flashcards